lördag 30 april 2016

HAPPY VALBORG!






 Tidigt i morse smög jag ut och gjorde brödblommedegen. 
Den ligger och jäser sig riktigt god nu. 
Lagom till första soppgästerna dyker upp är blomman redo att tas ur ugnen:)


Bröden uppskattas av gammal som ung. 
Så enkel att göra. It´s a promise.

Vi har varit i våran Smultrongård sen tidig morgon och fixat i ordning för dagen. 
Gissar att många kan vara sugna på utflykt idag. 
Sista dagen för allehandakortet här på Smultrongården idag. 

Böckerna som recepten finns i hittar du HÄR och vill du att vi sänder till dig inslaget och klart fixar vi det;) 

Ha en riktigt bra dag,
kram kram 
Eva




fredag 29 april 2016


TVÅ MINUTER INNAN MANNEN KOM HEM....



Säger jag till Hanna;

Ååååh, vad jag är sugen på bubbel nu.
Då stegar han in, guuuben i huset.
Plockar upp ostkrokisar och denna MAGISKT UNDERBART FINA FLARRA. 

Alltså ärligt, jag vill ha tio stycken ståendes i mitt Mollyrum. 

Bara att korka upp när man känner för det. 
Tro nu för katten inte att jag dricker 24/7. Typ fullständigt tvärtom. 
Men lite bubblor är alltid bara sååå rätt. 
Bellini - den var lika god som flaskan fin.

Oj, vad han kom på plus nu han som jobbar i stan och förenar oss med omvärlden. 
Nu vilar vi fötterna och laddar för morgondagen.
Skulle tro att det kan vara många fikasugna då det verkar som att vädret blir strålande:)

Sista dagen med NA-kortet också. 

Stor fredagskram på er

torsdag 28 april 2016


Kvällspepp i regnet




Stenväggar med den mest underbara färg
Eftersom jag/hela familjen älskar att resa tänkte jag att såna här extremt "dåliga vädersdagar" kör jag lite resepepp.

Massor med bilder från olika resor finns. 
Det här är Marrakech. 
Det är så jäkla vackert där att jag får S P U N K. Det gör nästan lite ont. Kände direkt att det var mitt ställe. 


Här bor vi på El Fenn i Marrakech medina. Vi var där nu när vi hade stängt på Smultrongården i februari. Första gången vi bodde där. Hoppas komma tillbaka. Alltså dessa bäddar. Älskar dom. 


Här bakom ser ni Koutoubia Mosque. Det är den man skall ta sikte på om man går vilse i medinan. Dom borde ändra det till NÄR man går vilse. 100% säkerhet att man gör det nämligen. 


Ni känner säkert hur magiskt vackert det är. 


Avslutar denna megagråa dag med denna glada tös.
Klänningen gillar vi skarpt och längtar till varmare dagar när den kan användas. 

Nu kurar vi upp oss i soffan och kollar slutet på Shetland.Så himla bra. Vi har fortfarande Game of Thrones kvar, haha! 
Kram, Eva


Early birds.... morning


 Blå - helt ny färg

Fler frågor på färger och mönster på vårt marockanska.
Så här är det: vi är inte supersugna på att skicka det.
Det går så lätt sönder så därför har vi det med på hemsidan men funktionen handla fungerar ej på dessa varor. 

Vill ni väldigt gärna att vi sänder ändå så hör ni bara av er och vi fixar:)

Inom kort kommer fler färger och mönster på hemsidan. Och  HÄR hittar du det marockanska. 
Det är alltså mer som en ren info.



Latte med stänk av grått

Även denna hörna är från Marocko. 
Det läckra badkaret och puffarna.
Spegel och kuddar Madam Stoltz det läckra runda bordet Hubsch och spegeln till höger från Oscar Clothilde som vi älskar och har en del från. 



Nu drar jag på en snabb tur till Frövi innan vi öppnar. 
Bland annat för att hämta gräsklipparen. 
Det verkar ju behövas. Eller?
Hur som helst hoppas vi att ni får en bra dag.
Sol i sinnet vet du;)
KRAM
Eva


onsdag 27 april 2016

Fick lite kvällsfeeling




Gick ut till arbetsplatsen 07.20, kunde sluta och gå hem kl 18 men se då kom det lite feeling. 
Det måste vara den härliga våren som kommer med såna känslor.
(Skulle inte tro det - snön lurar bakom molnen...) Så nu kom jag in efter 13 timmar på jobbet. 
Faktum är att jag nästan känner mig lite småsugen att bo på mitt jobb ibland, haha. Tycker det är riktigt mysigt därute. 

Nu har parasollen kommit in igen. Faktiskt lika läckra ute som inne. Just give it a try. 


Älskar dessa råa lerkrukor. 
Speciellt nu till våren/sommaren. Gillar kombon också med dom guldiga stakarna. 


Det turkosa är allt handgjort från Marocko. 
My absolutely favorite place. Mmmmm ÄLSKAR MAROCKO!!!!!!!


Det är den light turkosa skänken som fick lite ny stajlning. 






Vi har inte fått fart på systemkameran än. 
Verkligen ledsen om bilderna är oskarpa!!!

Hav tålamod. It will come;)

Nu blire soffläge här. Sååå sugna är vi på nån ny serie. 
Game of thrones har vi stått emot länge nu. Kanske, kanske....

Skön kväll på er,
kram, Eva


Hej hej Roliga Veckan







Öppet både Valborg & 1:a maj alltså. 
Så extraöppet även på fredag. Här har kommit så rackarns mycket nytt att varje dag är en ren fröjd. Precis som det skall vara i en butik på våren. 
Solen skiner just i denna stund - men det kan vi ju inte påstå att vi är bortskämda med.

Dock har vi V Å R i butiken och det räcker långt för oss. 

Välkomna på en mysstund på landet, hörrni.
Kram Eva


tisdag 26 april 2016

GODASTE VÅRIGA SMÖRGÅSEN


 Här har ni tips på godaste mackan kan jag lova. 
Det är Hannas kompis Amandas föräldrar som hade den i sin sommarrestaurang, Solgården på Österlen, när dom drev den. 

Den är mäktig så skall ni äta en stor köttmåltid efter kan det passa att halvera den. 
Skall du bjuda på soppa är den absolut perfekt att servera innan. 

Plus att du kan koka såsen och äggen i förväg så går det snabbare när ni skall äta. 
Den finns i vår senaste bok som du hittar HÄR. 
LINA har fotat. Visst är det väl fina färger att fira in våren med:)

Inte lika fina färger MEN ACK SÅ GOD är Värmlandstårtan här nedan.

Det slår aldrig fel, Värmlandstårtan gör alltid succé. Chokladmarängbottnen blir sådär lagom seg. Smörkrämen ovanpå mjukar upp det hela och det blir inte alls så sötsliskigt. Helt sanslöst god. Går mycket bra att frysa så gör gärna två satser. För visst är det väl bara underbart smidigt att bara ta upp ur frysen när man plötsligt får gäster eller vill ta med något till en bjudning. 


Bon apetit!















Hej



Här står jag, lite suddig och dan. 
Vet ni vart jag är?
På ett ställe som jag absolut hatar att vara på 
Sjukhus. 
Vet inte varför, men jag har något stort emot sjukhus. Alltså dom är ju hur bra som helst. Dum vore jag om jag inte fattade det! Men att jag skall behöva vara där är bara pest. 
Kanske kan det vara från alla mina mängder av besök som barn. Jag var ett öronbarn med allt vad det innebar av elaka, hårdhänta bullriga doktorer med iskalla verktyg. Till bortopererade polyper och sköterskor som sa att det inte skulle göra ont men dom bara ljög. Lägg det till -60 talets stora, mörka och fruktansvärt kala opersonliga sjukhus/vårdcentraler så kanske man kan förstå att det går kalla kårar när jag skall besöka såna ställen igen. 

Jag avskyr det så mycket att mina stackars barn i princip aldrig har besökt doktorn. 
Jag som är en minnesmänniska kan fortfarande inte mina barns fyra sista siffror. Det är ju på såna ställen man uppger dom. 

Jag avskyr också att prata sjukdomar. Alla i min närhet vet det så det blir inte mycket sånt med mig. Jag tror på nåt vis att man drar dom till sig om man vet att dom finns.
Mina stackars barn hade aldrig plåster hemma heller. Dom fick ta papper och tejp om dom började blöda. Inget knussel här inte. Undra just vad en barnpsykolog skulle säga.... Huva kanske bäst jag gömmer mig. 

Hur som helst. Mammografi är det. Och snälla ni, om ni på något sätt struntar i att gå, boka ny tid direkt och spring iväg!!!! Ingen sjukhusskräck i hela världen får stoppa oss från det. 
Jag har bröstcancerfall mycket nära och ju tidigare man kommer desto enklare blir förloppet. 
Så för oss som har skräck, kanske vi kan slippa att besöka sjukhus om vi åtminstone går på kontroller som staten fixar åt oss. 

Nu kan jag dock tycka att man skall gå ner i åldrarna och testa. Alla fall man kan stoppa är ju så himla bra. 
En stor eloge till alla er som arbetar på sjukhus. Ni gör ett dunderjobb! Utan er vore vi inget. Att jag själv varit springvikare på Sandvikens sjukhus i fyra år kan ju ses som en gåta....

Vad gör ni på Valborg?
Kommer lite matnyttiga tips lite senare;)

Kram 
Eva


måndag 25 april 2016

Tiden rusar.....

Visst känns det väl så. 
Helgerna dyker upp och vips så är dom slut. Poff! Bara så där. 

Jag som säger att jag aldrig lagar mat el bakar gjorde faktiskt räkmackorna i lördags. Kul som 17!! Nu har jag en liten önskan, det är att Hanna och jag skulle gå helt wild and crazy och bara stå och baka en hel dag. Stina är en riktigt duktig bagerska så kanske vill hon oxå vara med. Hon läser en och en halv kurs på universitet så tiden där är väldigt knapp. Plus att hon jobbar dessemellan. Men jag vill ju hävda att kreativitet ökar den man redan har, så det är säkerligen bra att bryta läsandet och freaka loss bland vispar och bunkar. Och visst blir man lycklig av nybakaddoft, mmmm säger jag bara. 

Så kul med all försäljning på mässan också. Plus att alla Smultrisbesökare vi stötte på. Kul!!

Hastigt och lustigt och fullständigt utan förplanering hamnade vi på Chateau Grand Cru i lördags, även kallad Vin och ostmässan. Vi brukar besöka den men hade varit borta så mycket och vi behövde vara hemma. Alltså, skulle behöva.... haha! Det bidde inte så....



Efter bubbel och vinprovningar var vi ett glatt gäng som gick vidare ut i den restaurangtäta Örebronatten. Det blev en sen/tidig natt/dag när vi vaknade upp 03.30 på bussen i..... gissa vart....
FRÖVI. Nej men alltså, man tror ju inte att det är sant. Var det möjligt? Hade vi missat att gå av hemma!??? Åååååh vad trött man kan bli. Vi sätter oss alltså på sista bussen hem. Somnar efter typ en halv sekund och vaknar när vi missat vår hållplats med en och en halv mil.  
 Frövi är som bekant allt annat än en metropol. 
Fler bussar gick inte och taxi det kan man glömma....
Bara att ringa och väcka en sovandes son som tar sin mopedbil och vi viker in oss i den.
Vilken nedrans tur att han var hemma, thank God för det. Kan lova att lördagsnatten var fullständigt iskall, rå och becksvart, huvva! 

Det är både bra och dåligt att ha förmågan att koppla av och sova precis vart som helst.
Men det kan ju bli väldigt tokigt också. (Som bla när jag somnade mitt i en mening hemma hos The Peter Wahlbäcks pappa...)
Vi skulle ju självklart ha ställt klockan så den ringt fem minuter innan avstigning.
Mycket orutinerat. Hur som helst lär man av misstag och det kommer aldrig mer att hända, var så säker.

Den natten blev inte mycket sova. Dom kära barnen kom hem och hjälpte till att städa förråden ute redan klockan 09.00. Med en massa extra armar och energi utfördes massor.
Och det bästa är att dom lovat komma tillbaka;)

Hanna har ju flyttat hem för typ sjuttioelfte gången. Om någon undrar hur det är att bo med vuxna barn kan jag bara berätta att det är hur bra som helst. Hon skulle ut på lite utflykt nu och det sista hon säger:

-Nu sticker jag mamma, gjorde en matlåda till dig också, står på bänken, ciao!

Tror det är mycket av en inställningsfråga.
Vill man att det skall funka så gör det också det. Och det är klart, läget förenklas av att huset vi delar är rätt stort. Och vi huserar på två våningar. Det är kul. Man vet också att snart sticker hon igen.
Då är det bara vi, Fabian och tre katter. Så vi njuter över att ha huset fullt så länge det varar.
Kul som bara den. Och vem vill inte ha matlåda;))

Underbara ångkokta ekogrönsaker skall avnjutas i trädgården

Tips: HÄR hittar du ångkokare. Behåller vitaminer, mineraler och alla spårämnen i det du kokar. 
Omodern pryl som återigen dammats av och ser dagens ljus.

Nu out in the garden,
kram på er och se till att få en bra måndag:)

lördag 23 april 2016


Okej, 

APRILVÄDER. 
Hur känns det?
Vad tycker du?
Tufft tycker jag.

Ännu härligare då att vi har öppet idag. Sååå skönt, då slipper jag bli irriterad över kylan och det som flyger i luften.

Tänder ljus och brasor i våran Smultrongård och så här års blir det riktigt supervarmt därinne.
Det är ju tack o lov inte minus på nätterna. En får va gla åt de lilla;)

Idag har vi lite bokade gäng hos oss så därför har våra andra gäster lite tur för det blir en mångfald i kaféet. 

Både paj, räkisar, soppa och gofika som vanligt. 

Har ni inget att göra idag, kom och ta en långfika och mys med oss.

Gårdagens händelse var tung men väldigt fin. 
Mer om det senare.

Allt gott denna aprilliga lördag,
kram på er!



fredag 22 april 2016

Hej, hej Hanna här

Jag har precis gjort en inbjudan till ett gäng som kommer hit och har önskat sig franskt tema.

Det går alltså att komma hit och önska vad man vill. 

Vi uppfyller kraven så långt vi kan, hehe....

Det här är alltså på kvällen som en grupp bokat sig, så ni inte tror att det är franskt tema hela dagen.

Men, men vem vet, vi kanske får för oss att köra det hela dagen. 
Who knows;)

Mamma blev kvar i stan lite för länge så i morrn bitti får hon börja riktigt tidigt och göra sin majjo.
Som man sår får man skörda, eller hur det nu var....

Hör av er till oss om ni vill boka in en kväll med jobbarkompisarna, tjejgänget, grannarna eller vad det nu kan vara. 

Ni är välkomna att höra av er.
Nu skall jag köra en härlig ansiktsmask.
Trevlig kväll på er
/Hanna
Obs obs! Detta är en kvällsgrupp som bokat sig, skräddarsy din egen grupp:)
God morgon

Lika underbar morgon idag. Klarblå himmel och en strålande sol. Ljuvligt.


 Idag hörrni kommer det lite djup läsning. 
Livet bara går och går. Stannar man upp och reflekterar förstår man att saker och ting som är på ett sätt, har kunnat vara helt annorlunda om man tagit en annan väg. 
Vi själva väljer och skapar våra liv, vare sig vi förstår det helt fullt ut, eller kanske ens vill det, har våra val stor betydelse. 

Något som fått stor betydelse för mig är det jag skall berätta om nu. 

Det hela utspelar sig för ganska precis 30 år sedan. 
En måndag i början av januari, året var 1986 och jag var 23 år.
Nästan forntid.

Har du någonsin känt dig helt tillintetgjord?
En sån där känsla som när man faktiskt vill öppna en lucka och bara försvinna.
Som att man önskar att en bil skall komma och köra över en och att man inte finns mer.
På riktigt alltså.

Så var det den här måndagsmorgonen. 
Jag var på väg på min arbetsintervju.
På söndagskvällen hade jag och pojkvännen tagit bilen och "rekat" vägen. 
Inga problem men det kändes långt.
Jag skulle bli tvungen att cykla eftersom han skulle ha bilen.
Inga problem det heller kändes det som. 

Jag gick upp i god tid innan. 
Lockade håret, sminkade mig och satt på mig min läckra storrutiga illrosa kappa.
Egenhändigt sydd, förstås. Så var det ju med alla kavajer, byxor och kappor på det glada åttiotalet. 

Skulle man kunna ha matchande kläder till skorna i regnbågens alla färger och nyanser var det bara att sy. Det pirrade lite i magen när jag satt mig på cykeln och gav mig iväg.
Tänk om han inte gillade mig, VAD skulle jag ta mig till då??? Ensam med arbetandes, fotbollsspelande pojkvän som jag aldrig såg ryken av, i den nya stora staden.

Vi hade flyttat till Örebro två månader tidigare.
Pojkvännen hade blivit värvad till fotbollslaget och i kontraktet var det lovat lägenhet samt jobb till flickvän, alltså jag. Lägenheten var en dröm. Precis vid fotbollsstadion fick vi en helt nyrustad trea. Det var ljust och fräscht tjugofem år före sin tid. Helt underbart. 
Nu återstod bara jobbet.

En advokat som satt i styrelsen i laget sökte sekreterare eftersom hans skulle gå på barnledighet.
Gissa om jag var nervös. Sekreterare, jag!??
Ok, jag hade högsta betyg i både svenska och maskinskrivning men jag kände mig långt ifrån som en sekreterare. Det var pennkjol och knytblus. Min rosa karamellkappa platsade knappast. Troligtvis inte resten av min färggranna åttiotals garderob heller....

Jag satte mig på cykeln och gav mig av. När jag kom till universitet förstod jag ingenting. Det var bara skog, skog och skog. 
Inte en bil i sikte.
Tyvärr även innan mobiltelefonens förenklande av världen. 
Skogen blev bara tätare och tätare. Till slut var det kolsvart omkring mig av alla träd.
Så började det snöa. Och klockan den gick.
Herregud, jag hade bara tio minuter på mig. Var fullständigt totalt lost och livrädd. Svalde gråten i halsen hela tiden.
Inte ett liv i sikte. Nu tilltog snöandet också. Det började vräka ner. Så mycket att det var svårt att komma fram med cykeln.


Mina lockar hängde sedan länge som blöta tovor med is längs ansiktet.
Gode Gud vad jag tyckte synd om mig själv.
Tiden för mötet var sedan länge passerad. Nu handlade det bara om att överleva. 
Eller ville jag det?
Min enda jobbchans hade jag sumpat så kanske vore det lika bra om jag bara dog och slapp stå med skammen. 

Plötsligt som ur ingenstans dyker ett hus upp.
Så en bil. Jag stannar och frågar om vägen.
Det visar sig att jag har ungefär en halvtimme till advokatbyrån och min väntande jobbintervju.
Jag trampar på i den nu decimeterdjupa snön.

När jag kommer fram, efter drygt två timmar är jag iskall och dyngsur.
Mascaran och all blå kajal flyter längs kinderna. 
Håret skall vi inte ens prata om. Min illrosa ullkappa som benämndes karamellen var mer som en äcklig sur godis. Hela jag var totalt miserabel.
Jag önskade mig vara någon helt annanstans där och då. 
Typ att jag inte ens skulle åkt dit. Men väluppfostrad som man är håller man sina avtal. 
Även två och en halv timme sen alltså. 
Faktum är att jag vet inte vad som drev mig att fortsätta. Jag hade ju kunnat cykla hem, ringt och sagt att jag missat tiden och bett att få komma dagen efter. 
Men nej, det gjorde jag inte. Och troligtvis var det meningen. 

Jag stegade in i ett kontorslandskap i en stor villa. 
Skrivmaskinerna stannade och alla tittade upp. Storögda med hakorna vid knäna stirrade dom på mig. 

-Hej, sa jag. Jag hade möte här klockan nio, jag har cyklat vilse, så började det störtsnöa, därför är jag så blöt, men nu är jag här. Så log jag mot dom. 
Dom log mot mig och en tjej sa att hon skulle hämta advokaten.

Jag fick jobbet. Var där i drygt ett år tills den ordinarie kom tillbaka. 
Fick dom allra gulligaste vännerna som fortfarande finns i mitt liv. 

Idag skall jag och en av tjejerna som jobbade åt en jurist på byrån, gå på "min" advokats begravning. 

Det känns som att han hade stor betydelse för att min första tid i den nya staden Örebro blev så bra. Om han hade sagt nej till den blöta rosa ullkappetjejen som klev in på hans kontor, vad hade det blivit då? Säkert nåt annat, men det här blev riktigt bra, så jag känner att jag vill hedra honom. 

Jag har alltid haft svårt att vara ett "bihang" till min man. Men det blev ofta så eftersom det alltid var fokus på han och hans idrott. Jag ville ju vara mig själv, inte Lars flickvän. Jo, det också men jag tror ni förstår. Inte som en fästing som sitter på nån annan och tar energi. 

Det där hade min advokat så roligt åt. Så när jag slutade skrev han ett "låtsas" CV åt mig där han drev med att jag var,  Lars flickvän etc etc etc... det lustiga är att många år senare blev Lars hans bankkontakt. Helt otippat. Först visste dom inte riktigt om varandra men när dom kom på det blev det riktigt kul. 
Så idag är det min kompis på byrån, min man och jag som går tillsammans. Som att knyta ihop påsen efter trettio år. Tänk vad konstigt det är ändå. 

Året på byrån gav mig många kontakter. Det är inte lätt att vara ny i en stad men mitt år som advokatsekreterare hjälpte mig, det är ett som är säkert.

Nu är jag verkligen inte urprototypen för en sekreterare det tror jag ni alla kan se.
Ett år var fantastiskt skoj, men det räckte. Jag fick faktiskt två erbjudanden från andra advokater när jag skulle sluta, men valde att gå en annan lite mer "risky" väg. Sån är jag och det är kul:)

Dock är jag så tacksam över mitt år och den snälle mannen som är en av dom vänligaste människor jag träffat. Det är bedrövligt att man skall behöva försvinna från jordelivet alldeles för tidigt. 

Han lämnar tre döttrar, en massa barnbarn och självklart en helt bedrövat ledsen fru efter sig. 
Alldeles för ung. 

Det är bara veckor sedan jag var i samma kyrka.


Då var smärtan så stor fysiskt att jag viskade till Lars att det värker så i kroppen att jag tror jag måste gå ut och kräkas. Men jag tänkte, att gör det så ont för mig, är det bara en bråkdel av vad den dödes familj känner så jag samlade ihop mina känslor. Inte lätt men det går. 


Sammanfattningsvis:
Det är bedrövligt att man skall behöva dö.

Dagens råd blir då:
LEV
men inte bara lev, utan 

LEV ETT BRA LIV, VARJE DAG.

Nu skall jag städa, banta tio kilo och ta på min svarta klänning. 
HÄR ser du hur jag snabbantar. Det är världens bästa. It´s a promise!
Jag har gjort det sen volangerna kom för några år sen. 

Väl hemma igen då blir det Smultris och majjomaking för mig. 

Räkmackor på menyn i morrn. 
Bilden här är från nyårsafton.

Hörrni, ha en bra dag i solen.
Jag skall samla mig inför det tunga som komma skall....
Kram på er!































torsdag 21 april 2016



GODMORGON!

Jag har haft en god morgon väldigt länge. Mmmm vad jag älskar att vakna innan klockan ringer. Hoppa upp och sen filosofera bäst jag vill. Helt ensam. För här sovs det;) 

Jag går en skrivkurs på nätet så jag har fixat lite med den. 

Sen läste jag en grej i mitt flöde på fejjan. Fick en (enligt mig...) briljant idé.

Ska delge övriga familjen. Hiss eller diss. Det spörs.
Blir det diss får ni aldrig veta nåt. 
Men blir det hiss kan det bli riktigt skoj. 



Bild från hemsidan. HÄR ser du mer vad som händer på Smultris i Wadköping och på landet under den närmaste tiden. Jag har fortfarande lite svårt med bildprogrammet. 
Håller tummarna att denna bilden är ok och inte grynig. 
Om så är fallet vet ni varför.

Nu tar jag på lite färg i ansiktet och springer ut med skurhinken. Golven skall få sig en omgång igen.

Öppet till 18 idag. Och som vanligt är ni, 
VARMT VÄLKOMNA.
Onsdagskram till er
Eva

onsdag 20 april 2016



Charlie Söderberg föreläser GRATIS i Örebro

Skynda, skynda och anmäl dig.
HÄR är länken.

Jag tycker Charlie är en Goer Göbbe. Eller Göbbe, han är säkerligen en massa år yngre än mig, hehe! Men han känns så gammal och klok. 
Håller ni inte med?

Han är kompis med en kompis till oss. Min kompis säger att han är kanon. Han kan sin sak. 
Vet vad han pratar om. 
Härligt - sånt gillar vi:)

Nu kör han ett seminarium helt kostnadsfritt.
Alltså GRATIS - i Örebro. 
Och det smakar ju så rackarns gott, det där gratis.... 

Vi har i alla fall anmält oss, me and the kids. Alla ville dom lyssna. 
My beloved husband, hm, han ropade inte jippi. 
Han är bankman sedan snart 30 år med ekonomi och placering som specialité. 
Vi får väl se om han följer med. Förstår om honom om han inte gör det.

Jag har också alltid varit intresserad av ekonomi. 
Tycker att det är riktigt kul.
Om du också gör det, gå och lyssna på honom.
Skall bli riktigt spännande. 



Sån skön och fin dag idag.
Det står inte på förrens dörrarna på Smultris står öppna hela dagarna.
Det är nog bara veckor kvar.
Ååååh underbara tid. Längtar!

Nu blir det Springfloden snart.
Riktigt bra tycker vi alla. Blir nog två avsnitt ikväll;)

Sen måste vi väl tänka på vad vi skall göra med alla pengar som kommer flygandes till oss alla när vi lyssnat på Charlie. 
Vad skall du göra??
Jag skulle vilja ha ett hus mitt inne centrala Palma med en liten trädgård, pool och några rum så man kan ha lite bed & breakfast. Så ett utekök till matkurserna jag skall ha där. 

Dream on Eva, höhöhö.....
Kram på er!



måndag 18 april 2016


 Yes den lever! Bloggen alltså. Har fått lite nytt sug att dela med mig av livet här på gården igen.

Helt ärligt, och eller hur, ärlig skall man ju vara (ställer frågan extra mycket till er som varit här och plockat på er kläder utan att betala...!!!???) så var det just att dela med sig av livet som blev lite jobbigt. Även om jag inte alls skrev mycket om det vi gjorde privat kändes det som om alla visste allt om mig. (Inget kändisämne jag alltså - big NO på det). Så var det ju förstås inte. Och jag älskar ju som bekant att skriva så nu kör vi.

Här har ju förstås hänt en massa på snart ett år. Man tycker att egentligen händer det väl inte så mycket, men tittar man tillbaka ett år så blir det en hel del vill jag lova. Vi har gjort vår favvosyssla; provat nya restauranger extra mycket sen sist. Det är bland det roligaste familjen vet. Vi har som vanligt rest en hel del. Vilket även det definitivt hör till favoriten. Träffat nya bekantskaper som visat sig vara riktigt tokiga. Det är mest den äventyrliga mamman i familjen som gärna kryddar tillvaron med lite suspekta personer och tror att den här gången går det nog bra. Men det gör det förstås inte. Människor som är oärliga och lurar andra slutar liksom inte med det bara för att dom träffar mig. Vilket jag tror. Att jag aldrig lär mig! Så det har blivit en hel del magvärk men snart är även denna bekantskap över och förbi och jag ber mig själv att lyssna på min familj och hålla mig till snällisar resten av livet.

Våran älskade lilla Molly har sen sist fått tio (!!!) kattungar. Fem i maj och fem i september. Vi har en kvar från majkullen eftersom den vi hade innan, älskade Mini, blev påkörd. Otroligt tragiskt. Men sen blev det så att en från septemberkullen också är kvar. Vuxna barnen i stan tog varsin. Med löfte om att komma på landet och låta dom löpa fritt emellanåt. Så den som hängt med i kattmatematiken inser nu att när alla ses består katthemmet av fem katter. Det är mycket det. Men oftast är dom alltså tre.

När Hanna kom hem och började jobba igen införde hon soppdagar. Det har varit underbart kul för då får jag chansen att göra den. Det är typ det enda i matväg jag gör i kaféet. Hinner inte med nåt annat. Jo förresten, majjon till räkisarna står jag också för. Men det är allt. Jag älskar ju att laga mat så är det är väl nåt jag skulle vilja få in mer. När det var Wadköpings matmarknad stod Eva-Lott och jag där i hennes foodtruck. Alltså satan i gatan vad kul det var! Jag blev kär i den däringa bilen:)


Kanske skulle jag ta och presentera mig. Man tror ju att det är samma personer som alltid läst som läser nu också. Men så behöver det förstås inte vara. Eva heter jag. Driver familjens butik Smultrongården som ligger en kvart utanför Örebro. Det var min jättestora dröm att få bo i ett gammalt hus som behövde en massa omsorg. Efter så många års letande att jag faktiskt var säker på att loppet var kört, bara hände det. Vi flyttade hela 4 km där vi bodde i ett hus som vi precis rustat färdigt. Vi lånade ännu mer pengar och köpte på oss en livstids jobb. Bara sådär. Slutet gott allting gott. Trodde ni ja. Men så var det inte. Ingen annan än mamman, alltså jag, ville bo där. Men vi kämpade på. Mannen som bandy och fotbollstränare till två av barnen och med sitt heltidsjobb på bank rustade han all ledig tid, mot sin vilja. Jag med butik i Örebro med allt vad det innebär. Koordinator och bestämmare över bygget. Med våra två tonårsdöttrar (som det just då kändes som jag fått för varenda liten synd jag gjort) och med de två grabbarna, några år yngre, var även mina dagar fyllda till brädden. Det tog lite tid men till slut förlikade sig alla med att bo här. Till min stora glädje förstås.

Jag som älskar att baka hade ett provkafe´ två veckor sommaren 2016 ihop med en kompis. Vi passade på att göra i ordning två rum i vårt lilla gästgiveri från 1700-talet. För övrigt kommundelens äldsta hus. Provkafeét fortsätter ännu idag och i sommar har vi 10-års jubileum. Butiken i stan stängdes och hela verksamheten flyttade till landet. 2010 byggde vi till det gamla gästgiveriet. Nu har vi dryga 200 kvm med vatten och kök och toalett också. Helt underbart! Förra året öppnade vi en till söt liten butik i Wadköping. Ja, då har ni läget under kontroll. 

Här öser regnet ner, och ni som följt oss tidigare vet att vi absolut avskyr regn, mörker, kyla och blåst. Vi håller oss inne. Här går jobb och fritid i varandra hela tiden, det vet ni som har företag på hemmaplan. Så här blir kvällens sysselsättning att plocka upp 11 kartonger med nyanlända kläder. Hujedamig så mycket. Det blir med en pod i lurarna. Alltså vilken grej. Samtidigt man jobbar får man lyssna på en massa lärande och skojigt. Älskart!

Nu säger tack och hej för denna gång. 
Snart ses vi igen och då kanske det blir lite mer bilder för den ressugne. Första och sista bilden är från den senaste Marrakechresan. 
Jag ber om ursäkt för bildkvalite´n. Bildredigeringsprogrammet bara försvann.... 
Det bara bli bättre alltså;)
Önskar er en god kväll
Kram