måndag 9 januari 2017

















80 bast

Ingen barnlek. Bara 25 år kvar för mig. Låter lite för lite faktiskt. Mitt äldsta barn är 28 och även om det inte känns som det var igår hon kom, känns det inte som det var jätte länge sen. 
Men eftersom allt går ner i åldrarna kanske 80 är det nya 70, minst, och då kan det vara ok;)
Alla är ju så otroligt mycket piggare nu. Förr var det ju en ynnest att bli 80, generationen som växer upp nu skall bli 100 + är det ju tänkt. 

Pappa har varit en piggelinus men precis opererat sitt knä, nr två. Ingen barnlek det heller. Han har ont som hin håle. Smal som en speta har han blivit på kuppen också. 
Får äta upp sig lite så hoppas vi han springer omkring framåt våren. 

Mamma och pappa bor kvar i huset vi flyttade in i 1972. Rätt stort för dom som bara är två. Men än så länge funkar det. Huset är från 1900-talets början och när vi flyttade in sänktes tak, trägolv spikades över osv.... en dröm att ta vid för den inredningsintresserade alltså. 
Huset ligger otroligt fint med tomten vid en å. 
Fantastiskt att bygga bastu där. Det finns bastu i huset och självklart användes den nu. Hanna och jag rullade oss i en puderfin snö. Sååå skönt. 
Stall och stor lada finns. Jag hade hästar när jag växte upp.
Och brorsan åkte motocross. En typisk tjej och en typisk killgrej alltså. 
Inget nytänk i könsroller där inte, hehe....

Trots 20 mil ifrån har våra barn otroligt nära kontakt med mormor och morfar. 
Dom har alltid ställt upp och kommit så fort det varit nåt. 
Lars och jag har kunnat åka själva på semester och dom tagit alla fyra. Inga som helst problem. 

Man kan ju undra hur det blir när vi får barnbarn nån gång. 
Även om det funkat med långt avstånd för oss skulle jag till hundra procent vilja vara närmare mina. Att kunna hugga in med vardagliga saker osv.... 

Bara en sån sak som att klippa sig, jag hade en svans av ungar omkring mig när det skulle till. 
Lars föräldrar bor ju 30 mil bort och har man ingen nära blir det ju så. 

Så jag hoppas på att vara nära i alla fall för några av dom. 
Man kan väl inte hoppas på att bo i samma stad som fyra, eller...??

Förutom maten på bilden hade vi ädelostpaj, kycklingpaj, köttförspaj och köttpaj.
Ingen behövde gå mätt hem alltså;)

Idag fortsätter visst firandet för far, kul. 
Det finns kvar av allt så det är bara för dom att äta vidare. 
Jag skulle kunna tänka mig att buda över en pannacotta och en kantarellcrustad. Mmmm så gott. 

Grå måndag idag. Men det vet vi ju. Bara bonus när solen skiner den här årstiden. 
Så som vanligt - bejaka ljuset i dig, I´m trying;))

Kraaaam 
Eva

Ps/ Ni är väl med i diskussionen Zlatan/ Ulf Karlsson. 
Undrar just hur den rättegången går.... jag har inte en aning. Känns spännande hur man tänker. 
Statuera ett exempel, eller vad?? Det spörs väldigt snart.
Jag gillar dom båda så väldigt kluven blir man. Givetvis fult uttalande.

Rättegången klar nu, så här gick det.... 

2 kommentarer:

Anna Svensson Crona sa...

och dina fina föräldrar <3 de är ju så pigga så de blir säkerligen 100+.
kram och kärlek till er ALLA

smultrongården sa...

Tack Anna alla hälsar tillbaka till dig och nu får du kramar från alla ;)